LIVET · MUSIKEN · VÄRLDEN · BORTOM HORISONTEN

,

Svar på tal

Svar på tal

Hur kommer det sig att man aldrig har en ”dräpare” redo som svar på tal? I lördags (innan jag beslöt mig för att dricka alla ölen med bara en stekt med bröd i magen) knallade jag ute på stan. Så hamnar jag i en sådan där situation när man möter någon, och så tar jag ett steg till höger och det gör även personen man möter.

I det här fallet möter jag en kärring-jävel! I en dörröppning. Jag liksom stannar upp, mera för att se vilket håll kärring-jäveln tänker ta. Då pressar hon sig mellan mig och dörrposten som jag har på min vänstra sida. Sen utbrister hon: ”Håll till höger svensson!”

Va fan svarar man på det? Helt paff blev jag, kom mig inte ens för att be fanskapet dra åt helvete!

Andra bloggar om: ,

Dela den här betraktelsen

Upptäck mer från pepstraktelser

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

3 svar till ”Svar på tal”

  1. Profilbild för Susanne
    Susanne

    Haha! Håll till höger… Jag skällde ut en kärring en gång. Det har jag fortfarande lite dåligt samvete för. Men det var faktiskt tanten som började när jag redan hade en dålig dag. 😛

    Svara
  2. Profilbild för pepstraktelser
    pepstraktelser

    Hahaha… jo jag vet, lyckas man väl skälla ut någon så är det ju alltid en själv som får dåligt samvete… typiskt! Alltid ska man vara så god!

    Svara
  3. Profilbild för Realist
    Realist

    som på apoteket…

    Gick in och tog vad jag skulle ha och gick fram till kassan. Vid ingången satt det några personer som jag antog väntade på att få sina recept expedierade. Kvinnan i kassan frågade om det var min tur, jag svarade att jag inte visste men antog det eftersom det inte stod någon i kö. Kvinnan i kassan frågade om jag bara skulle betala, jag svarade ja. Jag öppnade plånboken men hann inte betala förrän helvetet brakade löst. Från stolarna vid ingången rusar en tant upp och fullkomligen skriker att det är hennes tur och att jag skall vänta på min tur?!

    Chockad tog jag ett steg tillbaka och stirrar på den galna tanten. Jag borde givetvis ha givit tanten en lektion i hyfs, men ödmjuk som jag är stod jag bara still och smälte galningens verbala attack. Första frågan som dök upp i mitt huvud var: Hur kan hon tilltala en människa hon inte känner på det viset? Andra frågan: Varför står hon inte i kö om hon ska betala något? (jag tog självklart förgivet att hon hade recept eftersom hon uppenbarligen suttit ner vid ingången).

    Tanten tog god tid på sig i kassan och vände sig om mot mig och hånlog?! Jag stirrade på henne och sedan började ilskan att bubbla lagom tills det var min tur att gå fram till kassan. På väg till kassan sa jag högt och tydligt att det brukar vara kö (med nummerlapp) för att få recept expedierade på apotek men att de som ska betala något från butiken brukar stå i kö vid kassan. Tyvärr fick den stackars kvinnan i kassan all min ilska.

    Att vara ödmjuk och snäll i dagens samhälle är detsamma som att vara mesig och lovligt byte för andras frustration över diverse misslyckade livsöden.

    Tanten på apoteket och alla hennes likar, borde SKÄMMAS! Samt besvara frågan: Har du aldrig lärt dig hur man tilltalar människor man inte känner? Detta givetvis med reservation för att tanten kanske uppvisade ett sjukligt beteende.

    Från en fd ödmjuk människa som numera ser som sitt uppdrag att uppfostra vuxna människor i hyfs!

    Svara

Lämna ett svar