Det är nu det börjar bli påtagligt. Ordentligt.
Ska precis gå in i duschen och tvätta mig med nånting som heter Descutan. En specialtvål som man ska använda när man ska genomgå en operation. Fan, det är ju inte mycket till operation, bara en titthåls, men det har varit idag som jag blivit väldigt påmind om att knät har gått sönder och den närmaste månaden kommer att handla om rehabilitering. 
Känns riktigt tungt. Skulle ju egentligen finslipa formen till Vasaloppet. Men vad är väl en bal på slottet? Och jag inbillar mig att jag får ett nytt försök nästa år. Det är ju inte så att det kommer vara det sista Vasaloppet ever liksom.
Men ändå. Och det är ju alltid lite jobbigt att veta att man ska bli sövd på ett slags konstgjort sätt. Jag menar, måste det alltid gå bra? Fixar alla att bli sövda? Vem vet, kanske är det mitt sista inlägg…???
Läs även andra bloggares åsikter om operation, menisk, Vasaloppet
Lämna ett svar