Man saknar inte saker förräns de är borta. Visst är det så? För en vecka sedan var det en självklarhet att bara slänga sig i duschen. Nåt jag med glädje gjorde tio minuter innan det som brukligt skulle stressa in i bilen för vidare färd mot jobbet.
Nu sitter man och våndas och planerar för att ta morgondagens dusch redan kvällen innan. Först måste man hitta någon form av plast att svepa runt knät, sen ska det trillskas med nån jävla tejpbit för att få plasten att sitta kvar. Och väl i duschen, ja då kan man inte ens stå normalt för man försöker undvika att få vatten på knät i onödan. Så till den milda grad att man nästan får muskelvärk av alla konstiga ställningar man befinner sig i… Bara för att inse att när man väl kommer ur duschen och tar bort den där plasten så är hälften av bandaget helt dyngsurt i alla fall. Otack är världens lön!
Tack och lov ska bandaget bort om en vecka, så då blir allt mera normalt. Vem visste att man måste planera för att duscha? Inte jag i alla fall.
Funderar på en rakning också. Det var väl en två veckor sedan sist. Eller om man ska låta helskägget sitta ett tag till? Inte sjutton sticks det väl så mycket? Tycker själv att det är ganska snyggt! Ok, bilden var inte mycket att hurra för, men jag hann inte mera. Kanske de-maskerar mig mera sen!
Och varför finns det aldrig några kuvert när man behöver dom som mest??
Läs även andra bloggares åsikter om dusch, bandage, operation, knä, skägg, rakning
Lämna ett svar