Jag är omringad av död. Vart jag än vänder mig just nu finns bara död.
Det har varit en tung vecka kan jag säga. För en vecka sedan dog vår undulat. Veckan som gått har jag varit hundvakt åt en vän till familjen. Denna vän kämpar och kämpar mot sin prostatacancer. Det går så där.
I söndags var tjejens bästa vän på besök. Vi gav dem (hon och hennes man) lite försenade presenter. De firade 100 år (alltså 50 + 50) i år. Men det var förmodligen sista födelsedagen vi kunde fira för hennes del. Hon fick, för en massa år sedan bröstcancer, som nu har spridit sig till lever, njurar, lymfan m.m. Det handlar förmodligen om månader nu bara.
Vår kära Flisan dog idag. Jag körde henne till veterinären i fredags eftersom vi upptäckte att magen petade ut på ett onormalt sätt. Det visade sig vara vätska i buken, men vad det berodde på kunde man inte se annat med att man öppnade upp henne och tittade.
09:40 idag ringde kirurgen och berättade att man hade hittat en elakartardad tumör i bukspottskörteln, och att det inte fanns något att göra. Hon har förmodligen haft väldigt ont av detta, och att väcka upp henne skulle bara förlänga pinan och smärtan för henne. Så man väckte aldrig upp henne från narkosen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av att jobba fokuserat och ordentligt idag! Det är en riktigt tung tung dag.
Vila i frid lilla Flisan. Du kommer alltid vara saknad!
Nu var lilla Flisan 12½ år och då får man ju nästan räkna med att saker som detta kan hända. Men som jag beskrev ovan var ju detta kulmen av en tung vecka. Det kanske hade kunnat gå lättare om vi inte under senaste halvåret behövt ta bort kaninen Buffy och vår kära lilla kisse Lotus. Där vet vi inte vad som hände, men förmodligen var det också cancer, hon fick också vätska i kroppen. Men hon blev bara elva år.
Läs även andra bloggares åsikter om död, husdjur, katt, cancer
Lämna ett svar