Nu jäklar börjar det ta sig lite i alla fall! Ute på en ny löparrunda idag. I söndags var jag ju ute för första gången sedan operationen. Sprang och gick 6,5 km då. Idag blev det 6,8! Och jag sprang mycket mer än första gången, då blev det mycket gå.
Känns rätt så skönt att vara på väg igen. Det var ganska precis fem månader sedan knät pajade, så det börjar ju vara på tiden. Man märker dock att målsättningen förändras efter en sådan här grej. Innan skadan var det mera ”full fart så jag är klar till Vasaloppet”, nu är det mera att nästa mål det blir att springa hela rundan utan att behöva gå… Men nånstans där i bakhuvudet har jag gett mig tusan på att jag ska ta Lidingöloppet igen!
Och vad flåset försvinner! I och för sig har jag ju inte varit direkt någon renlevnadsmänniska sedan februari, tvärtom! Men satan va tungt det går. Förhoppningsvis har man en gnutta grundkondition kvar i kroppen, så man kanske kan komma ifatt lite snabbare. Måste sluta feströka också…
Läs även andra bloggares åsikter om träning, rehab, meniskskada, Lidingöloppet
Lämna ett svar