Tidigare skrev jag om en fika vi hade på jobbet, då alla (alla, utom jag förstås) satt och pratade barn och framför allt födsel.
Nu har tydligen pyret i fråga kommit till världen. Alla jobbar-polare är eld och lågor runt omkring mig just nu. Diskuterar livligt hurvida pyret var litet eller tungt, för sent eller för tidigt, är det vanlig med för tidigt eller för sent då det är det första barnet.
Jag orkar inte lyssna längre. Skickar på nya Europe (spotify-länk här) plattan istället. Jag fattar inte hypen, fattar inte grejen. Känner ingen speciellt varm känsla/klump i hjärtat, och låter inte ansiktet lysa upp i glädjerus. Är inte ett dugg intresserad. Barn är för mig inte meningen med livet.
Men naturligtvis ett stort grattis till de nyblivna föräldrarna!!
(Alltså, jag är ju inte hjärtlös…)
p.s Och bakom mig sitter nu Erik och ringer hem till sin fru och undrar om den lilla är varm i pannan. Mycket barn just nu….
Läs även andra bloggares åsikter om gravid, barn, förlossning, föda barn, meningen med livet, föräldrar
Lämna ett svar