Hur en människa kan stå ut, det är för mig oförklarligt! Sambons allra bästa vän ligger för döden. Hon är 50 år. Drabbades av bröstcancer för några år sedan. Hon genomgick behandling och blev frisk. Eller, så trodde vi i alla fall. För kanske ett och ett halvt, eller kanske två år sedan kom det tillbaka. Cancern hade satt sig i lymfkörtlarna.
Hon har kämpat så tappert. I två år. Kanske på grund av att hon skulle bli farmor. Kanske för allt hon inte har hunnit se ännu. Och framför allt för att hon inte vill dö. Naturligtvis. Hon hade ju inte fyllt 50 ännu.
50. Det är ju ingen ålder idag. Folk lever ju vanligtvis mellan 25 och 50 år till.
Nu ligger hon i sin säng och orkar inte längre någonting. En tanke var att sambon skulle åka iväg dit i morgon för att säga farväl, men det skulle bli alldeles för känslosamt för vår kompis. Hon orkar inte ligga i sin säng och säga ”Hej då”.
Hur orkar man ligga i sin säng, och veta att man kommer att dö inom, förmodligen någon vecka? Hur orkar man ligga i sin säng, och veta att man kommer dö, när man inte vill!?
Det är så jävla hemskt alltihop!
Ibland önskar jag att jag kunde tro på en gud, tro på återfödelse.
Men det gör jag inte…..
Lämna ett svar