Vi är helt slut här hemma. Att begrava en kär och nära vän gör inte susen för själen. Det är bara jag som är vaken just nu, ska snart gå och lägga mig. Vem kunde tro att man skulle gå och lägga sig kvart i tio en fredagkväll?
Men nu har begravningen varit. Kanske kan vi börja gå vidare nu?
Till Ewa: Du är saknad, men vi hoppas att du får ro, att du inte har ont längre. Vi tar hand om Ove och barnen. Bara så du vet.
Till alla andra, STÖD BRÖSTCANCER-FONDEN
Lämna ett svar