Så får man krypa till korset. Och jag fattar inte riktigt hur det gick till. Jag menar, det var ju inte meningen. Jag hade de bästa intentionerna faktiskt. Ändå föll jag på mållinjen.
Jag har nämligen tagit sprutan! Fast jag hade tänkt att tvärvägra. Vill inte tillhöra de masshysteriska skarorna som köar i flera kilometer för att få sig en 
sil. Så helt plötsligt dyker det upp ett mail som talar om att det faktiskt går att vaccinera sig på jobbet. Och jag tillhör ju faktiskt en av riskgrupperna eftersom jag har astma.
Sagt och gjort. Traskade iväg igår vid två-snåret och fick min ”shot”. Så här dagen efter är det ju inte utan att man kanske ångrar sig lite. Kunde knappt sova i natt. Det värkte från under skulderbladet och ut i fingertopparna. Kan fullfölja jobbet idag, men enbart för att jag har baddat hela armen med Voltaren gel. Har i alla fall sluppit att må illa som vissa har gjort.
Så nu är det gjort. Skäms på mig!
Uppdatering: Fortfarande helt väck i armen. Och jag som ska åka skidor på längden i helgen!!
Läs även andra bloggares åsikter om vaccin, svininfluensan, vaccinera, smärta
Lämna ett svar