Semestern har startat, och jag har haft det ganska bra ett tag nu. Men jag vet inte, när mörkret faller på och jag sitter själv med mina tankar, det är då mörkret faller på på nåt sett.
För att citera någon… Har fortfarande inte riktigt kommit på vad det beror på.
Ibland kan jag identifiera mig med Dexter…. Med det menar jag, att jag har en mörk skugga som följer mig hela tiden, och den tränger in när jag minst anar det. Tyvärr har den gjort sig påmind lite för mycket sista tiden… Inte så att jag ska ut på mördarstråt, men den sänker mig.
Ska det vara så jävla svårt att leva?
Lämna ett svar