Då börjar det bli dags att återigen lämna mitt älskade Sälen efter en vecka här uppe med midsommarfirande, vandring på fjället, lite sol och lite regn. Vi har en dag kvar att njuta av vår utsikt och lugnet och friden som är här uppe.
Det är lite blandade känslor denna gång. Vi kom upp i onsdags, och det var självklart att stressnivån gick ner, men på grund av omständigheter som måste orkestrera så har telefonen ringt och ringt, jag har fått sitta och googla runt på saker, och fan och hans moster helt enkelt! Det gick så långt så att jag helt enkelt stängde av telefonen efter ett långt och stressfullt samtal på midsommarafton, och den är fortfarande avstängd. Intressant känsla att inte ha telefon på tre dagar och framför allt inga social medier, minimalt med internet. Kan rekommenderas faktiskt! Lite svettigt dock att se alla notifieringar som dyker upp (+40 st) pga att kära sambon taggar mig i alla inlägg som hon gör! 🙂
Efter det, så har det varit mycket mera fröjdefullt, även om ett litet tickande samvete har funnits där bakom och pingat lite någonstans. I morgon ska jag slå på telefonen, och jag vet att jag kommer säkert ha 20 missade samtal, men den dagen den sorgen.
När friden väl kom så har den varit underbar! Det har inte varit skitvarmt, men vi har kunnat sitta på altanen i stugan vi hyr, och titta ut över Storfjället till vänster, i mitten lyser Högfjällshotellet med sin röda siluett i solen. Bakom hotellet tornar Östra kalven upp sig (ett fjäll jag länge drömt om och lyckades springa uppför förra året!), och till vänster har vi Östfjället med södra Kungsleden. Magiskt!
När jag summerar veckan här uppe så kommer jag nog komma ihåg en variation av saker. Som sagt, en del mindre bra, men också många bra. Så jag tänker att jag fokuserar på de saker som varit positiva tänker jag. Jag måste ju ändå ladda batterierna inför torsdag då det är dags för jobb igen.
Först och främst, som jag först nämde. Det är lugnet och harmonin som jag eftersträvar när jag åker hit upp. Framför allt när det lite off-season i Sälen. Midsommar är fortfarande inte en stor grej här bland stockholmare och annat löst folk, så det är fortfarande väldigt tyst här. Just det faktum att vara här när det inte är snö gör ju att det inte finns något ljud av snökanoner på kvällarna. Det är bara så tyst och härligt.
Själva midsommarafton blev till slut bra med vännen Tomas som kom och åt lunch med oss. God mat och en hel del god dryck, och sedan bara jag och Carina och hundarna. Dogsen fick sedan en härlig promenad upp på fjället där de fick sträcka ut ordentligt över vidderna!
Lämna ett svar