Om andar/spöken finns, hur mycket av ens liv har de sett? Hur mycket har man gjort bort sig? Jag tänker på mitt inlägg om hur det spökade för mig!
Det fick mig att tänka. Om det finns andar och spöken och annat, hur mycket ser de av mitt vardagliga liv? Ser de när jag snubblar? Eller springer omkring naken i huset? Eller sitter på muggen? Jag är inte helt säker på att jag skulle vilja att de ser exakt hur jag springer runt naken i huset, eller när jag tror att ingen ser och tillfredsställer mig själv!
Det är ju en sak när jag sitter och läser en bok framför brasan och lever det vardagliga livet! Det är något jag skulle kunna lägga ut på sociala medier och manifestera! Men mina mörka sidor, vem ska se dem? De sidor som inte ens min sambo ser, ska jag låta ett spöke se dem? De sidorna kommer i alla fall inte att hamna i ett Insta-inlägg! Jag har ett skuggliv, som jag håller för mig själv, som jag vill ha riktigt privat!
Men tänk om den här ”uppenbarelsen” skulle vara min morfar som försöker hålla ett vakande öga över mig? Det är ju något han gjorde i hela sitt liv. Vad ska han tro om mig när han ser mig idag, och mitt skuggliv?
Nu ska jag ju vara ärlig med att jag inte tror på spöken eller andar, men jag vill verkligen tro på dem då jag skulle vilja få kontakt med min morfar igen. Det var så mycket jag inte hann säga till honom. Han bara dog, och det var inte på min karta att han skulle göra det just då. Helt plötsligt så ringer mamma och berättar att ”morfar dog i morse”! Jag blev helt chockad! Och varje dag efter det så har jag önskat och letat efter ett tecken från honom!
Men å andra sidan, oavsett vad jag tror och tänker om andar, tänk om det är morfar som nu har visat sig för mig? Varför skulle han göra det nu? Jag tror att han i så fall skulle komma med ett budskap till mig, och han skulle ställa en massa frågor och ha synpunkter på det han har sett! Han skulle berätta hur han ser hur vi lever vårt liv, eller kanske snarare hur jag lever mitt liv.
Jag saknar den fyr i mörkret som han alltid varit och gett mig vägledning. Jag tror att om han skulle vara en ande, så skulle han vara lika ärlig som han alltid var med mig och fortsätta vara den enda vuxna som jag har haft tillit till.
Fast, var det morfar? Det jag såg kändes som en kvinnoskepnad. Det är mitt önsketänkande att det är morfar som kommer och hälsar på. Så jag tror faktiskt inte att det var så, såvida inte morfar skulle gå och bli en transa om/när han blir ett spöke!
Så om det inte var morfar? Då var det en helt annan person, och då känns det ju lite kränkande! Herrejösses! Då har den här ”personen” kunnat följa mig in i duschen och sett mig när jag går på muggen! Det är ju lite som historien 1984 med Storebror som ser dig och övervakar allt du gör! Vill vi verkligen ha det här?
Men vem var det i så fall som stirrade så hårt på mig så jag var tvungen att vakna?
Och varför just nu?
Lämna ett svar